sandrasnorge

Idag då jag skulle ta min promenad så valde jag att gå efter en älv som rinner här i närheten, just för att slippa gå bredvid trafikerade vägar.
Så jag gick en liten bit efter bilgatorna, då jag tillslut kom ner till "älvstråket". Eftersom vädret var fruktansvärt trist och grått, samt regnigt, så var det inte nån direkt trevlig promenad. Men jag följde älvvägen tills det tog stopp. Då jag vände mej om för att gå tillbaka såg jag en massa fåglar som verkligen DÖK mot marken framför mej - de hade förmodligen hittat nåt ätbart. Då jag stod där och studerade fåglarna, med mp3:n i öronen, och luvan på huvudet (för att slippa regnet) kom en mörkhyad kille fram och säger nåt. Eftersom jag lyssnar mp3:n så hör jag inte vad han säger. Jag tar ut ena hörluren och frågar:
- "Va sa du?"
- "Har du hasch??"
- "Nae, det har jag inte, jag använder inte sånt..." svarar jag.
- "Va göru här då? Väntar du på nån??"
- "Ehh... nae, jag tittar bara på fåglarna"   varpå jag pekar lite skrattande på deras middagsätande, och hoppas han ska förstå.
Killen tittar på fåglarna, sen på mej en extra gång. Sedan går han iväg.

Fy fasen! Säkert står jag på knarkarnas samlingsplats eller nåt, så jag skyndar med raska steg därifrån, och hoppas att han inte ska följa efter mej. (vilket han inte gjorde)

Detta är första gången i hela mitt liv som jag på något sätt kommit i kontakt med vare sej knarkare eller knark - vad jag vet. Tydligen så verkar det ju finnas ganska mycket sånt i hemstaden, men som sagt, jag har aldrig märkt av nåt sånt, eller så kanske jag bara är allmänt blind och naiv...

Ikväll bli det att stanna hemma i vår trygga lilla vrå, innan åter en veckas jobb börjar. Mindre än 2 veckor kvar innan jag åker hem nu! Tjiihooo!!! :)