sandrasnorge

För undefär en månad sen lärde jag känna en supertrevligt tjej - Stina! (ännu en till med detta namn ;) ) Fick då veta att mitt hår är väldigt skitigt, och att det förmodligen har varit det ganska länge!

Vänta, sa jag att hon va trevlig??

Jo, det är hon :) Så här var det; hon läser till frisör och gör just nu praktik här i stan. Så när vi festade tillsammans för nån helg sen pratade vi lite om hår och sånt, och jag nämnde att jag var inne på att permanenta mej igen och underade om hon skulle vilja göra det. Vi kom även in på detta om hårprodukter och hon frågade vilka jag använder. Ja, typ såna som man köper på klädaffärer och dylikt. Jag är ju faktiskt för fattig för att ha råd med att köpa frisörshampon! Fick då som respons; "OJ! Ditt hår är ju säkert jättesmutsigt! Såna där shampon som luktar gott och luddrar mycket binder bara in smutsen, vilket även sliter mer på håret"! En känga mitt i fejjan kan man säga ;) Men grejen är den att jag UPPSKATTAR ÄRLIGHET. Om inte hon hade sagt det där till mej - vem skulle då ha gjort det..? Kanske att jag då hade gått omkring med skitigt hår hela livet... det hade ju varit onödigt! :)

Som jag sa till en kompis idag; En negativ sanning sårar mindre än en positiv lögn.
Och det tror jag verkligen!
Om jag är ärlig mot en person, ger jag denne chansen att vara ärlig tillbaka. Människor som inte är ärliga och säger vad de tycker, som vänder kappan efter vinden, eller som ger mej ett svar de tror jag vill höra känns så onödigt. Det känns så ointressant och jag tappar både fortroende och intresse totalt! Det ger mej verkligen ingenting att vara med sådana människor - jag lär ju hur som helst inte att känna dem, utan bara deras målade fasad.

Nu ska jag iaf fara på dansträning, hoppas det blir skoj!
Ha en bra kväll, kram :)